3sra — •InnJea, skall jag säga framkallades, eller fran Delta är sant. Och jag har ofta, då jag so andra bevistat dessa niinnesbegängciscr, sä brai li^a vid akademier, alla gymnasier, i alla lire cUcr vittra säUskaper^ i allå ordens otli br5d � lag, jfig hai' ofta, säger jag, vid säthma fillfällci (äfvcn då talarens konst förtjcnt allt biiall) hi klagat högre än sjelfva dödsfallet, den pindamfl nödvändighet att berömma, hvari parentatom syi barjigen b( funnit sig. Benägen dertill eller ej, i det for lionom ett slags hederspligt, att vältali, påljuga deu afllidna en glans af öden och natnr gåfvor, hvarpå åhöraren ofta lika så litet 1r som sjelfva talaren. Det synes, kort sagdt, so fordrade anständigheten, att vid dessa mimie akter kläda hjelten för talet i lysande egenskqpo likasom församlingen klädt sig dertill i soi^gedrSg och att i den mån åhöraren skall låtsa sifaucl låtsa märkvärdighet hos den afgångua. BSan tc förut, och det antages för afgjordt, att han ( behåller den längre än talet räcker, om så Sr i hau derigenom verkeligen synes erhålla någon.
�
Gemenligen innefatta dessa så kallade ht minnen, utom några allmänna betraktelser, hviK lämpligen kunna göras öfver hela det till tib
