— 3^1 — . nat Sn hvad som tfllikA borde fortjena beundran, glamma de sällan att derundenr anklaga Olinnets orättvisa,, som, då det ^förvarar hågkoni-* sten af de rysligaste Jaster och* våldsbragder, letn- nar i sitt tempel nästan intet rum för dessa stilla , Tälgörandc dygder, åt bvilka jorden likväl är skyl- dig en så slpr del af sin sällhet Att så klaga, det är att vilja omstörta � tingens nödvändiga ord-^ ning; det är alt fordra för lampan, som upplyser arbetarens flit, 'en större uppmärksamhet än för ljungelden, som krossar slott och fästen;' det är, med ett ord sagdt, att vilja omskapa mennisko-- finnet; hvilket ej låter göra sig. Visserligen, äi* det icke godhetens och det moraliska yärdets rättmätiga anspråk, att vinna odödlighet De små enskilta dygderna belönas genom den sällhet de medföra, och det skulle vara olyckligt för verlden om en ädel, hederlig man kunde på någon tid äga den märkvärdighet^ kunde i något land vara så phenomenisk, att han derigenom vunne rätt till en evig hågkomst. Det Sr blott det i stora och sällsynta i ondt eller godt| som njuter delina rätt; och det är egentligt in- gen rätt, utan en physisk nödvändighet, att man minnes allt hvad som gjort stora verkningar^ vare sig sinnesgåfvor eller naturkrafter. Det sälla lugnet försvinner obemärkt, men man upptecknar
