— 554 _ f komst ar ett intet i jeiiiförelse me �l lijolffns, snillets, konstnärens, hvad blir da dc*Sä2i.s sa kallade uil.vl* liga ära, i förliällando till tlvn gviin^i'6>ii �. �f.i n nf tid, som icke lika snart, men lika Aakei t itn^i.^iii- kar allt i sin algrund: don simmande soan soni ögat strax förlorar, och den sfoUa köU^i, hrars tunga massa länge brottas mot böljorna? J:;:; viile lära mtjdcimätfan, att icke löraktu si^ ^y"^^\ ^^^ att skatta sin ringuru ioll. Jorden skulle tröstas af denna lära, och hallien al* doss dårskaper, hälf- ten af dess olyckor försvinna ur suininanieiiiadea. Diklom dä ingen dödligs^natursgärvor och egen* akaper större än de varit, för att ursäkta vår högaktning. Den som rodnar för alt högakta eo vanlig man, när han äi* dygdig och väli^örande, rodnar för att vara hvad de flesta äro födde att blifva; och ifrån föraktet for sitt stånd, Mr ej vi- gen lång till glömskan af dess pligter. Det ir, jag upprepar det, icke för det goda och nyttigay 8om minliets tempel öppnar sig; det är for dtit ttöra, det sällsynta, i dygder eller brott. En vis husfader, en Konung som gör sitt folk lyckligt, deras dygder äro desamma; storheten blott af verkningskrets, egenskaper, omsorger, mödor, åt- skiljer dem; och det är denna storhet som afgSr minnets ära, äCveu i laster. Så hafva Catilioai Cromvel, Borgia, Cartouche blifvit oförgätlig framför tusen vanliga bbfvar, i deras mörker icto
