^ 558 ~ grepp och kunskaper; när man tillägger i de] hctraktclse, den nödvändighet hvari de fleste finna sig att y^Iigen sammanskrifva, eller åUn stone hålla, en, två, oita tre predikningar h vecka; så bör man visserligen ej förundra i om goda predikningar äro och förblifva hos sällsynta. Den bästa skribent alstrar med möda, nm en längre lefnad, tio, femton, tjugo godaarbet* så litet vidlyftiga de än må vara. Huru vill n då begära, att en medelmåttig man skall hä åtminstone hvar vecka, ett väl förfatladt tal? frågat* hvar förnuftig, om det är underligt ynglingar, utan någon af naturen utmärkt kalle till författares yrke, utan förråd af tankar, tr frihet att välja arbetsstunder, utan tid attgraiv hyad de i brådskan sammanfösa på papperet, ] frågar, om det är underligt, att dessa göra { menligen illa, hyad de mest öfvade skribent med villkor af lika skyndsamhet, och i syline het med samma förbindelse att alstra oupphorli] knappt skulle göra medelmåttigt? Det är sant, att denna trägna predikoplij icke utau med ganska stor åtskillnad, blifrit ståndets ledamöter fördelad, och att den ickelil åtföljer alla grader i läroembetet. Våra hecn
