y ', domprostar, theologie professorer, och ektorer, aro ej de söm mest nöta predikstolen; Im man annars här i verlden icke sä ofia ställt akemas gång, just tyertémot hvad den borde ara, så vore det tydligen just dessa kyrkans ljus; lessa hennes erkelärare, ifrån hvilkas läppar den ndeliga vältalighetens honing egenteligen och ym- igast borde flyta. Det är billigt, att de under^ isa andra, som bäst förstå, och att de framför ndra tak, som böra hafva de yppersta gåfvomaj unte bästa läglighet att väl bereda sig dertilL Nu i staUety och efter sakemas närvarande orittning, pålägger man tvertom just de yngsta, ankefattigaste, kunskapslösaste, och med alla kyr- caoft förrättningar trägnast sysselsatta, äfven den nlstarepligten att oftast och beständigt upphöja leras rost i församlingen; hvilket, för den ofant* iga mängd af predikningar som årligen fordras all Gudstjenstema, också blir ett slags nödvän-, digt ondt Man undrar mindre på denna inrättning, när anan besinnar att predikanteme, efter söndringen ftån den katolska kyrkan, föga behöfde vara an- � tt än den nya orthodoxicns skolmästare. Allt lUikom då förnämligast blott pa renlärighet: det vill säga på minne och symboliskt nit. Fallet är ^ nu alldeles detsamma.
