— 344 ^ a oftast afhandlingen icke dcrfore bättre , nytti^ gare, lämpligare till tidens skick och fihorama, hyaråf det ej vore svårt att framlägga ofyerty- gande exempel. *} Då vi emedlertid rikta vår uppmärksamhet på vigten och nyttan af de oiTentliga prediknin-
- ) Man tillute mig att anföra ett cuda, länadt ur en af
vSra kända dagMkrifler. Se har inuehället af en pre- dikan , tryckt i oii af landsorterna, för några är ledaiit och kort dereftcr recenserad i allmänna papperen. Jaf skall bibchdlla, likasom recensenten, författarens egna ord och bostaft tecken. Det dyra talij^lietens ord. 1:0 Till deas Gu- dom ii ghe t: hvilkcn betraktas a) till dess beskalfen- lief; b} till sal tei' pS b vilket vi blifva dcrom öfw ty^rade. II vartill ^ifvas t va vägar, et) Bevisnin �CDi| hvarvid forrkomnier: A) Skriftens invertes kannetec- ken ; h vilka äro: a) dess höghet och fSrträffligkeli b) (les.s enlighet och sa ni manstämmclse; c) dess undrani- värda kraft. B) Skriftens ntvertes kännetecken; 1) underverken; b) lärans framgäng och bibcUUdWy c) martyrernas ståndaktighet. j8) Erfarenhetsv^oi. s:o Till dess härliga nytta; 1:0 till lärdom; 9:0 till strafl; 3:o till bättring; 4:o^ till tukUnj 5:o till tröst. U varefter följ er tillämpningen och nppmnntfui* A) Att erkänna och vörda Ordets sanna Gudoalfffatt. B) Alt Varda och bevara det. C) Att bruka och an- vända det. et) till lärdom; (3) sUaff; y) bättringi i) tuklnn ; s) tröst. Det tillhör mig ej att fälla häröfrer nSgot omdS- me. Jng öfvcrlemnar detta at läsarens egen urskiR- ning. Tillfället mH hifva medgifvrt utbredandet afnl- gon djupare lärdom. Men art hehöfva till indeluiDgea af sin betraktelse, tre särskilta alphabet , utom ^ vanliga sill'j*orna , att ej lemna obrukadt dcrvid men äa blott di.t fordna romerska nummertalet ^ det irfiir mycken {[^rnndli^liet, predikade man ocksS for cu fi^ samling af idel Mnenioner eller Scaligeror.
