— 35 � — moral-läran, hafva varit vanliga på alla lider, äldre och nyare. Ingenting är i sanning oskick- ligare, än att i offentliga predikotal inblanda så � dana klyiligheter. Men då detta medgifves, och
- när man således icke faster vid ordet fonmfli-
moral denna bemärkelse af vettenskaplig spetsfim- dighet, hvad förstår ni dä dermed, for att^ som ni tror böra ske y utesluta den från den alladnna j religionsundervisningen? - f Till nödig upplysning härom, begynn med att säga niig, hvari sättes af er den kristna monleni egentliga kännetecken? Då det icke kan vani\ oliklieten af sjelfva moral-lagarna, är det väl di i annat, äu i blotta förbigåendet af dessa lagpn nödväncliga förnuftsförklaring; det vill säga, iote- sliilandt \ af de skäl och grunder, h varigenom de blifva oss, i och lör sig sjelfva, bekanta eller för- bindande? jNIen huru skulle det vara naturen åf religionsmoralcn, att väl i allmänhet bjuda opp-* fyllandet af alla rättvisans och godhetens pligter, men att, såsom oheliga ämnen för våra bettaktel- sev^ utoslula deras kännedomsgrunder: underris- ningcii oni hvurlore de åligga oss; hvilka följder de jiiediöru; genom hvilka omsorger de kmw iippf'} il.i-i, och sådant mera?
Sb
