libclliälen måste lära att darra for en obesTiklif domstol, det allmänna vcllcts. Det gifs ej ett så litet ämne, sem ej blir vigtigt genom detta ändamål Ridikulen, sarkasmen duga dertill^ och df bäst Bevisets kallare röst, öfverskrikes. Jordefli •äger sngan, höljdes af hänryckta dårar^ dristiga till alla galna företag; men den allgode Faden sade: varde skratt! och de gömde sig af blygsd Detta Irälmedcl är i den vises hand en nyl^g skänk åt menniskoslägtet. Kritiken kan ej umbi � ra det, dess bruk är för henne väsendtligt; men hon måste veta att nyttja det med måtta och värdigheL Man är, oaktadt allt, temmeligen ense oa kritikens nytta, men arten, tonen, skrifsättetder^ af, derom delar sig ännu ofta det allmänna omr-' dömet. En viss klass af läsare akullo ej ogerna ae, om allt vore sarkasm, personalitet, gSckeri jLndre fordra beständig skoning, aktning, återhåll- samhet, och en modesti som aldrig särar med sin öfverlägsenhet Begge slagen kunna gå fSi långt i deras fordringar. Att all sann och stor förtjenst måste bemS^ tas med högaktning, och af kritiken tilltalas oed den �förställda vördnad som visar att hon kSoaer
