k \ 8 vSrde, bor Tara"t>alt utom tvist. Den som urskiljer detta värde, eller ej frågar derefter; i som understår sig, att,* som någon gång skett, i en ton full af plumphet och liögmod, anta- infor publiken personer af erkSndt företrä- en sådan fortjenar ej namn af granskare, ej nn af skribent; det är en libellist, en uslings ixt sakiälld till föraktets nSpst, och om hvil- 1, (upprepade han än i hvarenda rad* de tven- orden, förstånd, sanning) man kan bruka ifteus erd, att hans, tungomål röjer honom. Att dornast hölligheten ar i all kritik oum- •lig, äfven i den mest bestraffande, synes ej ndre otvifvelakligt; men hvari höflighetcn egen- igt bestar, dcrom vill man ej lika lätt förena sig. \ del skribenter kallade gema ohöflighet, allt ad som sårar deras egenklirlck, allt hvad som r publikens ögon upptäcker deras nullitet: för- ftet, som bevisar deras tankebrist; smaken, som rkastar deras skrifsätt; skämtet, som gäckar, rkasmen, som förkrossar dem; allt, allt, med dantag blott af deras egna grofheter. Detta me fortjenar att närmare upplysas. HöHIfjheten är ej detsamma, som högaktning; h en radvis motsats af detta sistnämda tanke- t, följaktligen ej heller detsamma som ohöflighet.
