— 4i6 � •ch föraktad; Cbapelain örverhopades med in och belöningar. Det är icke heller alltid allmSii- hctens röst. Hon vacklade länge i sitt omdoine emellan Racine och Pradon. Vn soi troiit^e ioujoun un plus sot qui Vadrnire. Om en författare, af viss art, föraktas som han förljcnnr, resignerar han sig med hela styr- kan af en stor man; smickrar sig af sina rivalen afmid, och af allmänhetens kända orättvisa mot de bästa skribenter. Om han äter finner beröm- mare, (h vilka sällan alldeles fela honom, så läng? det finnes rå skaror och dåliga hufvuden;) om batt till exempel förstått att tingera sin medelmåtU, med en viss galenskcip som gör sekt, och om några kamrater af samma skola, ropa mirakel o(- ver hans nonsens, för att göra sitt eget gällande) så är detta redan för honom hela Publikens rost Han tvekar då ej mera ett ögonblick att forUan sig för ett stort snille, och allmänheten mtderrili- tas i företal och tidningsblad om den utmärkta rättvisa hon gjort åt hans förtjenster, oin den förtjusning hvarmed hon emottagit hans skrif- ter o. s. v.; h vilket allmänheten å nyo^ antingen icke läser, eller skrattar åt. Det har tvifvelsutan varit någon sådan hSii* delse som, icke länge sedan, gifvit anledning tiD f öljaivto
