Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/428

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

_ 4i8 — Ganska sant är det, vare sig af hva^d owak som helst, att en yngling som en gång satt sig i luifvudot alt blifva författare, helst poet, han må misslyckas så mycket han kan, sällan hvarken tänker på, eller kanske duger att använda sig i allmänna och nyttigare yrken. Han är alldeles förlorad, sidan han en gång rätt beg}'ut, dermed, om det befinner sig, att han händelsevis ej blifnt' född att tänka i meter. Flera exempel, sora be- visa detta, borde påminna unga vitterhetsälskarei att med mera varsamhet, och mycket senare in de vanligen göra, taga sig inbillning af godkäDdi författare. Om det händer (som icke är sällsynt), att de bedragit sig på sin kallelse, skulle m sådan försigtighet antingen bespara dem föröd- mjukelsen, att med allmänt åtlöje draga sig till- baka under glömskans och tystnadens beskyddy eller smärtan att länge envisas för ingen ting annat än en viss ånger.

Anspråket på snille måste likväl Sgå något högst smickrande för den menskliga fåfängan, et- ter intet kön, ingen ålder, ingen rang finnes, som ej kittlat deraf ; efter man alltid, in i det ytter- sta, söker att frälsa åtminstone en liten del if detta anseende, och efter ingen utan bitter känsk ser sig deraf alldeles förlustig. *De största skii* benter, (säger, om jag rätt minnes, Pope, i aSr