— 4i9 — ? ledning af Wycljerley), vilja sällan märka snillets !(' af lagande med åren och iifskrafterna. De blifva näatan alla, slutligen, sina egna rivaler; och deras* ålder, arimdsjuk på deras iinj^dom, föi tryter såioni en' verklig oförr.^'!!, det lolbrd hvarmed man så ofta komnuT tilToaka till deras yn^re arbeten." Hvad åter ani;år släta l'örfattare, så låta afveii . de usluste ibland dem, sällan på en gång afvisa sig; icke ens genom de tydligaste missöden. De skämmas, det är sant; men de fortfara. Om de ..någonsin upphöra, sker det ej utan högst små' ningom, alltid samlande till ett nytt försök, spillirorna efter sista skeppsbrottet. lilkasom envisa stridsmän låta de således blott steg för steg disputera sig fältet; och till hvad afsägelser kritiken helst må tvinga dem, finna de alltid ett litet slag af snille, hvari det ännu återstår dem att föraktas. I Alla länders vitterhet liar ägt sina exempel af dessa otörtrutna, hvilka eder beständigt förnyade och beständigt misslyckade försök, llyttat sina fordringar ifrån dess högsta ära, ner till dess ringaste. Man har sett mer än en, på detta sätt flyktig ur det ena slaget i det andra, ingenstädes emottagen, och ändteligen bil tog, icke allenast ur hela poesiens rike, men äfven ur sjelfva prosans, slutligen nödgas undangömma sitt ansigte, för sin löjliga namnkunnighet. Det gifves nemligen en r hop nyfikne i samhället, . som finna ett stort nöje
