i att betrakta, huru en fattig misslyckad ser ut: om han ser åt jorden eller åt hinnnclen, när han går på gatun^ om hau skäms mer atl tala eller tiga^ näi* han är i sällskap; och när man ler ur ett fÖJisttr, om han icke viker af i den första gränd| förs:fkrad att det ör åt Jionom. Dessa exempel äro, det Sr sant, hos osssäll^* syntarc, men de finnas. Min svågers- morbrors-^ kusins- systerson berättar sig hafva känt en sår dan, som med en lång oförtrutenhet, med offer af mycket svett och bläck, eftersträfvat en Utea grad i vitterheten; och som, på förenämda satty jagad af allmänhetens åtlöje ur det ena slaget idet andra, alltid tagit ett steg tillbaka, ifrån skal* dekonsten till vältaligheten, ifrån vältaligheten tiU stcnstylen, ifrån slenstylen till rim under portiit- ter, ifrån rim under porträtter till skålar vid dotit bord, och ifrån dessa till den eviga glömskan} hvarcst han, efter ett så långt och förvilladt lopp, ändteligen synes hafva träfiät sitt rätta hemvisti sin misskända fosterjord. Men icke all platt natur låter af motgången of- vcrvinna sig. IVån dessa skiljer sig neniligen ett an- nat slag af vittra författare, h varom jag redan nlmt något, och hvilka man med ett ganska svagt, men ganska höfli^t namn, kan kalla do modige. Detf^
