Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/440

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

ledes i ett välbestlldt iamhUIe \mmårm for en ri daler, eller något derofver, så •& � inan dertill tid och penningar. Ja, det giAroB ijlgen ädelgern prisad af moralisten, som ej på detta sätt skall dra mensklighetcn , och som man ej skull (Ssegc nästa tisdag eller fredag,, så snart man blott f klarar sin önskan i dagbladen. Vill ni, att ung bjelte, dömd utan brott till vanäran och < den, skall gä dem till mötes med den yppci ståndaktighet? och att en stor, men bedraj konung, skall erkänna sitt misstag, och stifta lag för oskuldens trygghet? — intimera blott ^ ni, att en ung förförd hustru, som lupit lan omkring med sin älskare, skall komma tillbi till dygden, och att hennes man skall satta

�ig tälnmodtts krona, i trots af åtiöjet? — ii 

mera blott* Behagar ni, att naturen skall se^ ofyer fSfdomen; att en gammal vällustig her man skall, efter tjugo års glömska, på en � väckas, uppröras, vråla af ånger, erkänna sin oS son, och taga sin brud ur torpet? — intim blott, säger jag er. Det förträffiigaste af alltså mans är, att all denna dygd och sinnesstorl hvaraf man ända till tårar bevekes, ända till b ryckning förtjuses, kostar på sådant sätt in, dödlig den ringaste afvikclse ifrån sin vanliga I nadsart, eller den minsta annan möda^ än m nets, röstens och gesternas*