^ 432 — att tre gån^^er i veckan vara de tappraste, dyg^ digaste, Iiögsintaste af dödliga; en sufBör i loo- kan, som med ifver yrkar de ädlaste tankenMtj och en lilen illuminerad pappersverld^ grann d gull och glitter, som ett splitt nytt Jerusalem: alltsammans svarande i soliditet emot de maxiher och känslor, åt hvilka dessa rum blifvit enkom helgade. Se der sålidos deras rätta ställe. Hvar- före ville ni stöta dem dcriirån, ner i den vanlig sammanlefnudcn, hvars rakt mot vända gång, an- tingen skulle ömkeligen hopklämma deras Zdk storhet, eller sjelf af dem sönderbrytas? Att dfi finnas i alla böcker och skrifter, ämnade till pu- blik läsning, är ej ett inkast. De orsaka der in- gen lörvirring, sedan man, vid tilltagande upp- lysning, lärt att riktigt förstå meningen denned| lärt att med oföi biandeliga gränsor åtskilja ifrån hvarainian, det som bör skrifvas och det som bor göras: en finhet af urskillning mera tillhörig yål tid, än någon föregående, och hvarifrån den an- tagna fransyska maximen: Cela est bon dans un Uvre^ (Det gar an i en bok) också tydeligen bSr- leder sig.
Den benägne läsaren finner tvifvelsutan med lällliet. att en särdeles stor skiljaktighet harigenoin bort
