Viljen J, mine Herrar, att jag berättar Eder hederns historia i sammandrag? Se här: den består, sade jag, i andras aktning för våra förtjenster. Jag hade bort säga: den bestod, eller har bestått deri, ty så förhöll det sig väl af begynnelsen, men ingenting var krångligare.
Icke nog, att ingen dödlig, så förnäm han än vore, kan befalla tankens vördnad; kan låta fiskaliter aktionera tanken för sina näsvisheter; kan skuffa, hos en bra karl, tanken bak efter sig, när han går in igenom en dörr, eller böja hos honom tanken ner till golfvet, när han inträder i ett sällskap: dessa olägenheter, ehuru betydliga, voro på långt när ej de största.
Något ännu vådligare var väl, att det tysta omdömet, utan kontroll och utan ansvar, kan hända ofta gifvit företrädet åt den ringa men nyttiga medborgaren, framför den drygaste magnat; ja åt den som stod bakpå förgyllda vagnen, framför den som satt deruti; hvilket, om det ej blifvit i tid förekommit, skulle förstört all god samhällsordning.
Nödvändigheten dessutom, äfven för den honettaste ambition, att i sådant fall äga antingen verkliga förtjenster, eller i brist deraf, åtminstone
