Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 36 —

till grund och föremål. Det är också hvad jag skall bjuda till att här göra, så långt det kan ske, utan att inveckla mig i förvillande finheter. Om i undersökningar, långt utom vår möjliga utvertes erfarenhet, någon motsvarig verklighet dock icke bevisas derigenom, alt vi af egen sinnesnödvändighet så eller så känna och föreställa oss, följer likväl deraf en annan, ganska stor och betydande nytta. Den bestar deri, att då dessa känslor och ursprungliga föreställningssätt, tillbörligt afsöndras ifrån vara förnuftsslut, halva vi åtminstone dem gifna, såsom verklig erfarenhet, verklig sak, oberoende af huru våra slutsatser utfalla. De kunna ej mer anses såsom illusioner, tillfälligt uppkomna af falska omdömen. De förfalla ej med våra resonementer, vackla ej med dem, vederläggas ej med dem. De bevisa alltid den stora saken, att vi efter vår verkliga sinnesnatur måste tänka och dömma på det sättet; och att om vi ej dessmindre fara vilse om sanningen, sker det åtminstone efter en för oss oemotståndlig naturinrättning, icke efter de tillfälliga misstagen af våra egna ombytliga tankeslut.

Efter detta företal, något längre än jag önskade, låtom oss nu komma till sjelfva saken, till detta invertes moraliska sinne hos oss, som genom sin ovillkorliga fordran på rättvisa i vår bestäm-