^ 47g ^ som titl de två äldre sönerna, öcli sammu uppre- pade erfarenhet � I sanning, ju mer hennes uppmärksamhet vändes på drt inre af dessa parens sammanicfiiad, ju mera fann hon hemligen förminskas det begrepp hon gjort sig om sina söners stora lycksah'ghct Hon nöd^s bli var.so, ehuru svagt hon ännu säg det, och ehuru mycket hon sökte förblinda sig derföre, att ingen af de tre lystra fruarna Itf- de egentligen för sin mans skull, utad alla for deras egen och deras nöjens; de enda ämnen, från bvilka ingen ting kunde afvända deras omsorger. Den ena, van att omgifvas af tillbed jare , som dageligcn smickrade hennes fägring och följakte- ligen afgudade hennes dårskaper, underlat icke att dana sin man, som någon gång vågade alt göra henne föreställningar deremot, af en plump- het, en ängslighet, som icke var att uthärda. Det var redan nog att se honom, for att blifva vid elakt lynne. Öfverlemnade han sig i början åt sin' ömhet för henne ^ svarade hon dertill med kallsinnighet, för att plåga honom. Iakttog han ett jcmnare och mera liknöjdt bemötande, ham- nade hon sig med att gifva honom tusende äm- nen till svartsjukan, det värsta af alla onda. När han ändteligen blef med ti4en äfyen éetUi plågor
