— 479 — sätt ofverlägten, handterade hon honom, af for^ argelse öfver hans lugn, såsom en känslolös, en barbar, ovärdig hennes ömhet. Hvur gång han öppnade munnen, trodde hon att han gick att ogilla något af hennes nöjen; och så ofta hon begyntc klaga öfver Vapörcr, skyndade han sig undan, af fruktan för oväder. Det var icke bältre för den andra sonen i ordningen. Alla rikedomar som hatis hustru tillfört honom, lättade icke tyngden af den jernSpira, h varmed hon regerade inom huset; och han befann sig sjelf, inom kort tid, föga annat än den första bland husfolket. Det grekiska språket, det rikaste af alla, var dock icke rikt nog på vändningar för honom, dch på nog undergifna sätt att uttrycka sig, när han behöfde göra henne nägon påminnelse. Det är sant, att han igenom sitt giftermål Var herre ÖfA^er hennes penningar; men det var deremot lika sant, att hon, genom samma orsak, hade blifvit mästarinna öfver hans lugn. Han hade under tio månaders äktenskap aldrig sett sin vilja göras. Den stackars mannen måste sitta till bords när han icke var hungrig, och spatsera när han var trött. Han måste ligga till säogs vakande, och sofva stående. Det värsta var, att han af allt detta ingen- ting tordes låta märka; och det gick honom
