-- 485 ^ I Följande dagen, efter måltiden, då soneri 'hade fört sin far på en spatscrgång, för att y\%vt, honom belägenhetens skönheter, eller något af sina jordarbeten, beftinno sig svärinodern och hen- � nes unga sonhustru tillhopa i trädgården, afskilda irån de öfriga i huset De sulo i gräset under •kuggan af ettti^äd, sådant som man dertill brukar ^ berättelsen Jag har sett, min kära dptter, så ta- li^de den försti;iämda, det största prof af min sona kärlek för er, och jag tviflar ej att ni ju förtje- sar den på det fullkomligaste. Men gudarne (säg$. det) hafva genom en särskilt b.egåfning tillagt ei,^ egenskapen af denna intagande godhet. Händel- sen är besynnerlig, och jag önskade att höra be-* rättar alla omständigheterna dcraf. Euphrosyn (så var denna sonhustruns nanui)^ •varade härtill med rodnad: min fru, jag har vis-r •erligen orsak att tacka, gudarna, men den rätts^ begåfning, som jag ^f dem erhållit, det^ en man sådan som den jag äger. För öfrigt fann jag vi4 min (inkomst, ingenting qvar af de skänker hvilk^ Merkurius fört med sig, utom tvenne små sty.c- ken, som mina systrar lemnat, och som jag be-r böU. Det ena var ^n gyldne flaska, uppfylld af en dryck, hvilken jag borde uttömma arioiien före snitt bröllopp; det andra en art af talisman i det närmaste lik dem som omtalas i de Persiska, Sagorna
