• — '486 — I Jag bar alltid hos mig denna lilla märkySrdighet, som jag hitintills undai^ömt för alla, äfvcn för min nian; men om ni I)efaller^ min �ru^ yil} jas ,visa ej^ Uen, Vid dessa orden tog hoi) fram talij^maneq pr en liten löimGcka, hvari d<*n låg förvarad, och lemnade den i den nyfikna svärmoderns bän- der, till beskådande. Det var en art af vinkel- fprniig spegel, gjord af det finast slipade stål, sa stpr, att den jenit kunde rymmas inuti handen, utan att skönjas, och omkring hvars trenne sidor pian läste, i upphöjda gyldne bpkstäfyer, de tre prdcn af ett obekant språk, Maphtusal, - Elkoba- rochy - NianemeL När jag fick 4^n , fortfor Eu- phrosyn , viste jag ännu ej bruket deraf. Det upp- täcktes mig fprst, sedan jag på föreskrifven tic( urtömt den omtahe philtern. Den första yerkai^ dcraf Vfir, att |ag insomnade, hvarunder jag hade följande dröm: Jag tyckte att jag befann mig på ett stort fält, dpr mjxket folk var i rörelse. Midt- på fältet var en temmeligt vidsträckt upphöjningji^ ' li(casom en amphitheatcr, omkringsluten på yestra sidan af jordbänkar, klädda med gräs och ^blorn- ster, på h vilka ett stort antal personer af mitt kön, olika till ålder och behagligheter, suf o i de-r ras bästa prydnader. Midlemol, eller på östr �\ s^ddn^ såg jag ett ännu upphöjdar^ säte, kring-.
