- ^ 487 - I t { �kuggadt af cedrar, hvilka i form af månens half- ^ va rundning, omgåfvo det. ' Tvenne Genier, med fladdrande blöjor och glänsande vingar, stodo ett på hv^rd#ra sidan dcrom, hållandes emellan hän- derna stt^ra hyenden, öfverhöljda med gyldne täckeisen,' En ^lyckeiihet åskådare trängdes om- kring stället^ och ^e af köne^, som intagit de om- talta jordbänkarne, (h varigenom de syntes öfver åskådarne), hade allesamman ögonen vända åt . �t)jden, likasom de väntade någon nedstigande gudamakt Än ropades från ett håll: Geniet sy- nes; än från ett annat: Nej, Hnnu icke. Med mö- da erhöll jag på tjugo frågor ett pfuUkomligtsvari om betydelsen af aUt detta;; så uppmärksamma voro alla närvarande. En af dem tilltalte mig andteligen med någon otålighet: vet ni då icke hvar ni är? — r Icke rätt väl. • . På ön Gamos, helgad åt Hymen. Denna dag är de Nygiftas dag, som årligen firas. Ni ser dem der allesamman, på de der upphöjda blomsterbänkarne, i väntan på Geniet, som plägar nedstiga, för att ibland dem utdela Gudens begåfiiingar. Deras män stå bakom dem, uppmärksamma på det val de lära göra � Knappt hade han hunnit säga de sista orden , iörr^ än fyra vackra vingar^ skimrande af giildslrålande färgor, syntes dela det. mörkare molnet, som sam öfver fältet. Ett ansigte af himmels^ ungdom framblickade derur. Vädret utvecklade. 4ea %iJ^
