Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 49 —

Men som vi äro gjorde att tänka, så är det äfven vår förnuftspligt, att tänka i ämnen som hafva för oss den högsta angelägenhet; huru helst allting utom vårt begrepp också må förhålla sig. Tankegåfvan blir på allt annat sätt ett oting, en galenskap.

Philosophi är kärlek till vishet, eller hellre sagdt, dess utöfning. Visheten består ej i att famla i mörker efter oåtkomliga kunskaper om sakernas natur, utom vår föreställning. Likaså litet består den i, att genom negationen af våra nödvändiga begrepp, så inskränkt vårt förnuft ock må vara, tillintetgöra all möjlig tanke i ämnen af den högsta angelägenhet för oss. Den består i, att med förtroende till naturen, dömma om sakernas förhållande, efter vårt absoluta behof, efter det gifna i vår egen sinnesnatur, och efter alltings fullkomligaste sammanstämmelse dermed.



III St.



Att nödgas antaga en naturstyrelse, grundad på förnuft och rättvisa, det är att nödgas erkänna en Gud. Vår undersökning om ett tillstånd efter

Leopolds Skr. III Del.4