Man har ännu ej sett något samhälle, äldre eller nyare, hvarest ingen annan religion herrskat, än blott den naturliga. Det så ofta åberopade China, visar ej detta exempel, när man undanta ger en enda viss klass af dess inbyggare, nemligen dess så kallade lärde. I Frankrike är det tillåtit, jag medger det, att blott bekänna sig till den naturliga religionen[1]. Men denna religion är visserligen hvarken der eller på andra stallen menighetens. Erfarenheten har således ännu ej visat, om den ens kan vara det. Om den förut herrskande uppenbarade läran, på en gång beröfvad sitt öfvervälde, icke medfört i Frankrike, några synbart vådliga verkningar, torde sådant komma deraf, att följderna deraf förlorat sig i skakningarna af så många andra volkaniska utbrott.
Hvad mig synes kunna med visshet antagas, i afseende på den naturliga religionen, det är således två saker i synnerhet : först, att den svårligen skulle kunna blifva en allmän religion; och sedan, att den kanske ändå mera svårligen skulle kunna bibehållas i sin enkla förnuftsrenhet. Det fordrades till begge delarna, att det osinnliga förnuftet vore på menniskor i allmänhet mera verkande än känslor, inbillning, underverk och hemligheter; eller att den naturliga religionen kunde
- ↑ Så var det, då detta skrefs.
