också verkligen kretsloppet af alla obetänksamt framtvingade förbättringar.
Det har derföre alltid varit min tanke, att man borde lyckönska den stat, som äger en med förnuftets fordringar öfverensstämmande, vis och välgörande uppenbarelse, sedan seklers tid antagen, utspridd och grundfästad i den allmänna öfvertygelsen. En sådan religion har icke allenast den stora fördelen, att, utan stridighet med förnuftet, uppfylla både hjertats och den sinnliga föreställningens nödvändiga fordringar; den har ännu en annan, ringare än den förra, i anseende till sjelfva sanningarnas vigt, men större i anseende till samhället och timligheten, den, att ej vara ny; hvilket genom blandningen med de menskliga passionerna, alltid varit den vådliga sidan af all religionsstiftelse. Denna allmänna fördel innebär vanligen tre särskilta: 1:o lärornas genom tiden vundna större renhet från mensklig öfverdrift och vanställande tillägg; 2:o ett svalkadt fortplantningsnit, som ej mera urartar till förföljelser och våldsamheter; 3:o dess lärares mycket förminska le välde på folkskarorna, mycket ringare inflytande i allmänna ärenden, och följaktligen samhällets mycket mindre beroende af deras möjliga ärelystnad; hvaraf alla tiders och länders historier uppvisa bedröfliga minnesmärken. Lägg