- 48 - fylla sin äsyftning, utan att vi veta huru. Krop- pen behåller jemvigten i sina ställningar^ �itan matematisk beräkning, och tanken gör slutsatser äfven utan Jbgiska kund^aper; Det vore möjligt , att man efter erfarenhet odi medfödt vanligt för- nuft dömde rättare om Yerlden, Själen , Gud; än eft;er de nyaste och klyftigaste spekulationer i metafysiken. Men uppehällom oss ej härvid. Det är vid den sednare af de nyssnämda frå- gorna, som den Kantiska undersökningen egente- ligen vistas. Kant förutsätter, att metafysiken ofel- bart måste grunda sig på satser som medfbra nöd- vändighet; det vill säga^ h vilkas motsatser, en- ligt vår tankes natur, blifva omöjliga. Nu äga vi vil ' ! . I i sådana satser i våra så kallade analytiska omdömen, i hvilka prcdikatets klara härledning ur sjelfva subjektets begrepp ger deråt nödvändig sanning , så långt sjelfva subjektets begrepp äger ett reellt föremål och blifvit rätt uppfattadt Men sådana predikat utvidga icke vår kunskap öfver hvad sub- jektet redan i sitt begrepp innehåller. Detta må- ste likväl ske, påstår Kant, om någon verklig me- tafysik skall kunna åstadkommas ^). Tågom ^ Såfom exempel af predikater^ förenade laed salu- ter, tttan att innehållai i derat b^repp, tjaia alb
