^ fy ^ Sndrar sig. I gnbb-karkaiseii visar sig alltid � I' gonting öfrigt af den fordna ynglingen $ i 'dtt murkna bladlösa tiiSdet af den inska ^ tidningea. Men hvad Mr det som Irilr q?v �iilifTQr f Yisserligoi icke sjelfva det sofastutielia.' 'heslåirfsittnite � 4ivfl- ket stundeUgan iiaitfljtery odi^ som vi veta^ inom en viss tid omsbftat .sAla ^na delabr � under : d^ att en idsa liUiet al: ^^Uva formen tyokes/ alsom en oredlmF-dmg^ai^ Ibiimibvik derdfver. ÅtmiQ- stone i alla oiganiska fbremål � skulle alltså blotta formen bUfva hvad man borde kalla substans i och substans deremot just dei f&rttnderl^a i tifh get; till nAgofj mm ^S6at den p&sUdda akta meta- fysiska satsen i och < den i^irioridLa syntes, h varpå den anses grunda sig. 3:o Oräom begr �lppet om deti varaltiga i tin- get har Kant tvifvdsutan velat" ftsta kat^orim Substans vid tidsvillkoret, och utmirka deras iden- tiska oskiljbarhet Nigot tvifvelsiiiål kiinde dock hftrvid uppkomma. Ett ting som eitisterade blott ett enda ögonblick , kan ej hafva något varaktiga- re än det öfriga ; men utan substans låter det der- fbre icke tänka sig. Hvari ligger då det väsendt- liga af detta vårt fbrslånds grundbegrepp, och hfir- ifrån uppkommer det? Derifrån, utan tvifvd, att vi omöjligen kunna tänka oss någon qvalitet, nå* gon egenskap, med ett ord, något slags predikat,
