^ �4 ^ stfts af Kant, att sjelfva geometriens vUshet groa � dar sig helt och hållet derpå; och att hon Idie består af andra satser än idel sådana, som,; utan denna rymdens natur och sjelfva satsernas deraf följande egenskap af apioriskaaytt teser, skuJUa förlora hAd^ säkerheten af dtras tillämpning på erfarenheten, och sj^vå deti itire stränga nSdvSifr* dighet, som i så hög grad. utmärka denna yétlcn � skåp. Detta pjistftende förtj^iar att närmare he � grundas. • • • � I- Om erfaebnhetens motsvarighet Tllii Geometriens Läror. Kants slutföljd är denna. Vore rymden ^ en apriorisk föreställning hos oss, h vilken vi sjelf- ya inlägga i tingen, tillika med alla dess ' så kal- lade geometriska förhållanden , utan att den i dem och deras natur verkligen finnes, så kunde v) al- drig förutsätta iped visshet, att geometriois sat* ser, grundade på rymden och dess egeuskliperi måste böra nödvändigt finna sin motsvarighet i erfarenheten; måste till punkt och prick inträfi med de föremål som deri möta os& Ty af dem blotta bestämningar i och inom våit eget b^^repp � skulle j sägep* han , alldeles icke följaj att allt det'- ta
