Linköping, der han bodde till hösten 1795. Under denna hans bortovaro blefvo Svenska Akademiens sammankomster och arbeten, på regeringens befallning, i början af år 1795 inställda. Emellertid hvilade ej Leopolds verksamma snille. Flera skaldestycken, och ibland dem den sublima Sången öfver Religionen, tillhöra denna tid. Och när hans vän och mefltäflare Kellgren i sin bästa ålder bortrycktes, höjde Leopold åt hans förtjenst en af de skönaste minnesstoder, som det öfverlefvande snillet någonsin helgat åt det bortgångna.
Återvänd till hufvudstaden med ökad ära, emottogs han af sina vänner med desto lifligare glädje, ju mera hans frånvaro låtit dem känna saknadens tomhet. Då efter Gustaf Adolfs anträde till regeringen Svenska Akademien å nyo öppnades, uppdrogs åt Leopold det arbete, som hade till föremål att stadga grunderna för Svenska språkets rättskrifning. Under samma tid arbetade han jemte Stenhammar, Silfverstolpe, Sjöberg, i den af hans ungdomsvän, nuvarande Exellensen Herr Grefve Georg Adlersparre, utgifna, allmänt lästa och värderade tidskriften Läsning i blandade ämnen, der flera både poemer och prosaiska uppsatser af honom förekomma. Af den
