— Bd — räetf af en ooh miima.'iiatar. med drkéliis' � q?t- dratens , triangekiB &e. WÖdvindigheten. i h vwjé geometrisk �t8> lär �, battttttlBuig, ir' ft^ktl^en iDgen annan, fili alldekg densamma som erkännes i hela tankens rike, nemligen den logiska. Geo^ metrien har aUt^lrwcep-l^aäTqjkilt nödvändiga , som Kant vill hafva oss Of ver tälta att tro ; och den icke hgifi �,wvm dut^ i rym- dens aprioriska åskådning-, tr en dikt^ iifven med firiitsättning af aamma aprfikriska-idllfliiingft^^mö^ liga sanliiny. BL Sé &'- � **'- -^^^ f' --".i t- lnu\' Den som vill gbira äg' nifblåii att ikihii^- lagga detta fiA^ende,' tOrile hd&efigén^*^lLun<' na tiUfäckiigt afgara, huVuVi^a' ja^ 'mJf*' äss^ylfås fbr ett orimligt, eller 'ens Iftttsitihigt yttrande, di jag. vågat påsfk, att om ock en apriorisk- åskådning af rymden vore ovedersäglig, så iiigår den fitt in- gen del i geometrien, ihvarben såsom- ftremU för den, (sådana uppkomma fiirstgenprn %m �tionn)9 eller såsom grund till dw nödvåndigheti 'hyaraf hon åtfiiljes -(denna. lij^;er i fbmnfts-DatuFen)^ ^aét att således ingen af hennes iKror f&r eller lum fil derigenom sin apodiktiska visshet. Men om aå fik^ håller sig, så hestår icke heUer nadnren af.igeqmei' triens Ittrar i den syntetidka apriorian, MVk Snt påstår sig hafva ibrst hlaiid aUa dfldliga appHlQkft i dem^
