— 83 _ ligon sjntesis af subjekt och predikat � ntaa )^, Uott i täakandets anyfiDdning på föremflen* � den säledes ej heller utvidga kunskapen om nAlet eller subjektet genom något predikat, som alldeles nytt. Ty från hvad som redan så- subjektets materia innehålles i dess begrepp � ett sådant nytt tillägg vul ingalunda håmtas � mfinhet synes till en apriorisk syntes blott for- af Kant , att rymd och tid på något sfitt lig- 111 grund ^fbr sjelfya tankesatsen* Så till ex* han satsen 7+5sia till en sådan aprioridL esy derföre att man förmedelst tiden, eller hvad år del samma genom räkning på fingrarna, mer till facit 12. Men då nödvändigt rymd tid ingå i alla våra timliga föreställniogur B grund vilkor för dem, då de alltså ofrånskil- sn höra till sjdfva materien af hvai'je subjekt, dä med deras uteslutande intet enda föremål ie kunna i begrepp uppfattas, så blir, änna lång sagdt, kke lätt att finna, hvarken hora m den portion af tid eller rymd, som ingår i ra subjektets begrepp och hör till dess mate^ I innehåll, något alldeles nytfe predikat skulle igen tillkomma , eller hvarifirån detta nya pre- t annars skulle härleda sig. Af samma cnrsak 8 ock, som af sådana satser, hvori tid och rymd digfin ingå, antingen alla eller inga skulle
