•^ ii8 -- krafter* Om dessa anmärkningar itke crrederslg* ligen bevisa en valvilja i meniiisköaimety dét vitt säga, ett behag tiK^^UmSi|'4tilf �itni �g* s^^moA sallhet, åttkil^ ilHni liiitoj^pdlyi^^ �éi^dé^ d �i JlW ininstone^'tt^-^^iiBå^^^ cMM^-^PAm^ Ittudet-- drflffi"^^^'^^' BJtixii/T � ' :j.i -Jii uiiMi.lliiiom F^r^lmiA del atnun^pné nöägaé' jäg "^^llkäimå, att jd^' audeles icke rorsäir/ nurii m<9éra'^'{ärnnH)k SKulle enda, ^ ra sökas 1 fe^äuh;ét!'ä)yé\lä^t m" �iHTiÅifei!i^ Jag respekterar myéKetnaettasa kat tiska förnufi i^-^men miru det sku^ milt^ba&^étt förråd af fmlstänaigt mtrycKta morsäisKå nmxinKr, utan biträde' af eriarenheten eifer ' ÉthdfäiuAi oiM, detta inser laglrka s^ litet, som iifiru ioriiaftét, i sin teoretiska" reimet, skutte innebifrk bWéa loiltt- ma begrepp^formeruå till dé ve A^ga b^grépj^ éökn af erfårenbéien skola' komma att S[nfeff|^as äeri. fin maxim t ex. sådåni som denna: iBehaHdlä '^^lénisk-- ligheten hos dig sjelf och andra alttid sds(pla m- damälj aldrig såsom blott metie/j huru skulle den väl finnas i förståndet, utan erfarenhetens 'iiiid^ visning om det menniskolidandé , som mJBiste lälja af ett motsatt förhftUande.- Men äfven då 6rfären- hetens biträde medgåfves och ahtoges, begriper jag ej bättre hurir förnuftet, såsom ' blott tankeglf-
