— ia4 •^ ter min tanke) stor orätt att styrka .och imderhåt. la. Denna förrUteJtfe homtMr ;deriif> att ysM sakne vid sådanx^1^1fidfen,i �R^ ^Vwt, fgifrajt i&Kmål.föi* vårt T%5rdnHejbo€k illt iftpmemi^kor.g^ sigan detta välgörande nog upphöjda � k^V^pbiLi&A MÄW 4eJ �ft..ait ,dpt; förou%ä% vff:J|^^ öch %%^|^ utgÖ5 en jwJujrfbfJiSf^ vi, iemY4iÖr ,^ ^^^.^^ui^^i^^än?]^ ^^Tmh": het ^tt åftfd^ , -M^^d^pW ,g �?:^^ ^f^ ma Up^ W^^:.^l^lt.^/^ ej vidripj*^^^ höje sig till deii högre allmänna välvilja, Mfpi.Qinr fattar hel^ sqmhäUens bestånd, och förkofran^ hela ménsklighéten^ ' tiygghét deh vjLl, och man skall då me^ lät(&ét^tinn^ att ingen pU^gifves, så 1i �(it
ingen
dén oxiiedeiparligén tyckes åiyända någons lidaa- de, elKr ^emrara någons Isillhet, som likväli i"^'
(� * I-- "� ' .•" 'f'.'i har sin lätta grund' i en uppl3rst välviljas omsor- ^, hvars féremål icke är blott enskiltas tittfäuigt njutning, utim äfvrai lika sä mycket den aldrnfln-
tiBL ordning, som befordrar och^ tryggur den. Man skall då finna, säger jag, huru all rJ3e> 3å hlott €cll ensamt' ibnräftsriktig,'^ så motstiidandc einot
