Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/193

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


— i35 — •odi godhetens liogai sjeUistäiidiga virde ligger också •^risaerligen, hos dermed begåf?ade yarelser � ext så- dan grund tilL moraliska gemingsbud. Fullkom* ligheten står då här främst, såsom ljudande lag; men icke mindre sant är det likväl äfveu, att �1 tillika med lag, och jemite medTetandelafdessfor-t ^viBgar, äge ett outplånligt siQlhetsbegttr �sovintan hvila söker sitt föremål; att vi aldrig kunna Far^ JbPf en3 eflter någon moralisk lag, utan i kraft af ijatta . sediiare; och att b vilkendera af b^ge man

^ttep framför den andra j^ faller nan i oupplösli-

^ svMg^^^^^* ^ kunna ej verka � jag upprepar d/^, ut^n för sällheten, och vi känne likväl, alt .l^ttjiet^n fcljL |;9<^et^ ärq i sig sjelfva bjudande* J^yjfijL åt^rstAr ^ s^U, göra? utan. tyifyel, at^ japjp^ ^åpff^jW^ systematiska bevisningar^ llLyi^k^ e j kui^ JE| �, af oss ur deras ursprungliga pfincip bärled^ia, .w\i att. hellre sätta bredvid b varandra tvenne Uka .x^vifUkofliga grunder, af hvilka vi ioke kigtfia gifya .4^ första rummet åt någondera. ' han disputerade i Babylem, om - man borde ibrst >inträda i templet med den högra eller van- atra foten. Zadig, säger sagan, förmatt skilja trä- tan, hoppade jemföttes. öfver tröskeln. Jag trar (ont det VQie tillåtit, att lämpa detta skämt på ett allvarsamt förena), att man borde göra något dy-

läkt i närvarajQi^^i änuie; Då vi^c^ luuma från mo-