jdkt hopsmdEa och Uifva �Uiklesea ödidttta �- ma "). Mera behöfdes ej{ ty |iiét bfir tipjftflir �g det-gräMlösa filtat för den oya- lärrtis famahaper, och från denna höga stAodpniiktåiriau^ACQlsiwh objektets åteoluta enhet, kaannet* kba^iOl atti^fcfad hon aJigei^.Öifc.^'^ ^� ^- � • � � � � � � > "^ -'-' i^-- Jag Viil octi ' fi(r ej. bmsUndl^en ' u^ftla '^|A% i hela (i|enha auperfiita diiedektik: jägtieuBidriirlito
huiru man lorsdl^r att betahi med öM. tlMn' feiift förutsatt Bos oss en apribrielL syntes, af- föihtiäids- och sinnlighetsformer, hurd 'skiilté dénha 'éynldl innebära nödvändrgbéten éf^W slldfan** bila, ac � absolut mibjéktfbbjelLl, bviEinir mII evot^ar^ ^8 ((^ nom s jelffiskfidiiingeh ? Kant synes' ej ' ev � hafvA j^u- sat till denna nödvändigWtV och 'köm^cISeifoif al- drig 5JeIf öfver de aprioriska former af sinnlighet och förstånd, inom b vilka det just t ver tom var hans tindamftl att hejda och instänga menniskotan- ken. Visserligen förutsätter den Jlerhet af tillva- relser som utgör natur verlden, enheten af n&goa orsak utom och öfver den; men ioke forutsfilter hon enheten såsom ett ursprungligt, gemensamt tillstånd eller förening af all flerfaldigheti -hyarkeu inom sjelfva naturgränserna, det vill säga � aflsom en först varande identitet af det fitskilligaa som i
) Briefe iib. JDogm. u. Krit p. i36, lä^.
