Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/256

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

gönling sådant, 'som dessa tre yeiisaoilieter,' nefta- Jigen, utäij inåt och midtemellan j som tydfigen aro icke ens ntgra fdratönd4)e|prejipi utm raoui sinnliga förestsihiingar? ' <- ^ jäg Vill ^räit m^fM-Mg'^^ KMit lägger jÅiiiniir ^d Ibr fittf kritiskit i^Méihi- den förutsättningen, ptt* tidéb^^oähf rymden aHdelilsr ficke I unna .tUlHdra tingen i sig sjelfva, eller finhas<i dem, utan utgöra hos oss ett blott sihnlfgt fStre^ stftllningssätl af tingen, aom för ingmi d �l s?a �

rar emot h vad de i sig s)elf v � Uro^ .Och Ak oii all rörelse nödvändigt förutsätter tidcu och-fonfe inet, sftsom némligte af be^^delaime IjdKgm sammansatt, ull följer deraf, enligt Xantj^ attisigMi rörelse verkKgen gifres .celler kan gifyqa^.jitau �b^ gör hos oss en alldeles illusorisk föreställning, Blen nu talar naturfilosofien, som det tyckes t icke om något sådant illusoriskt sken, ntan om en verklig rörelse eller verksamhet hoa anden i vissa direk- tioner, lluru låta då dessa motsägelser rinuna dg med hvarandra? Om auktor verkeligen tror andm röra sig fram och tillhaka, huru kan han då er- känna den kritiska lärana grunder, aåsom oryggliga lagar för all sann filosofi? EUer om han^derförc erkänner dem, huru kan ^ han låta anden rör A 4K Utät^ intU och midtemell0n?

�-• i