Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/319

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


na sig temligen ist&ndsait att dömma derom. Mm uppebällom oss ej yid dess blotta förhållande till nppenbarelseu. L&tom oss komma till de naturlign religicm^randema, och beg&rom reda af henne, först, på h vad skäl hon så hårdt anklagar en äldre, förutgående filosofi; och dernäst, för hennes ^na läror i detta ämne. Titt en )>örjan fordrar Yäl billigheten, att icke räkna till ett tidehvarfs filosofi sjelfni de afvikel^ ser derifrån, h vartill några enskilta författare knn* nat föras, vare sig af lättsinnighet, nyhetslystnad^ paradoxal egensinnighet, för viUad spekulation, eller af begär till rjkte och utmärkelse. Ännu mindre mås^ inan med dessa sistnämda böra förblanda vissa skarpsinniga tänkare i detta lidehvarf, som väl icke sjelfva uppställt något system af läror, men derémot synas hafva gjort till sitt kall, att med stränghet pröfva alla sädana, och alt oafbru* tet framhålla för menniskotanken dess inskränk- ning, motsägelser och förhastade omdömen. Så- dana vore Bayle, Hume, och en del af Encyklo- pedisterna. Det var genom denna pröfvande sträng- het, som dessa män och deras efterföljare ådrogo sig namnet af tviflare , stundom äfven det hårdare namnet af fritänkare, tillika med skulden för den mindre religiösa sinnesstämning, hvarföre några vilja beskylla det förflutna seklets filosofi. Men nå-