XXX
har han fullkomligen öfvervunnit. Hans nyssnämde arbeten äro mönster af en sann konisk stil, och derigenom dyrbara skänker åt vår litteratur i ett af dess vigtigaste och förut minst odlade områden. Sjelf gjorde han ock i detta afseende all rättvisa åt en yngre Medtäflare, den ende af inhemske författare, som med honom i denna talang kan jemföras.[1]
Till de af Leopold för teatern författade arbeten hörer äfven Operan Frigga, uppförd och tryckt år 1787. Den är ett divertissement, utmärkt ibland dylika arbeten, lika mycket som dess författare ibland mängden af poeter, ehuru han ej ansett det böra upptagas i samlingen af sina skrifter.
Hos de flesta stora Skalder igenkänner man vissa dem utmärkande drag, vissa egna förträffligheter, som utgöra likasom karakteren af deras skaldekonst. Leopolds rika och mångfaldiga snille förenade en mängd olika skaldegåfvor, så att det är svårt att säga, i hvilket slag han är mest lycklig, eller att åt hans poesi gifva någon annan karakter än den, att i allmänhet vara skön och fulländad. Hans röst uppstiger alltid till det ämne, som eldar honom: han är hög som Gyllenborg;
- ↑ Se företalet till Metromanien.
