Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
XXXI

känslofull, qvick, satirisk, som Kellgren; ljuf, som Oxenstjerna. Odet öfver ett Odödligt Namn täflar med det öfver Själens Styrka: skämtet hvässer ej sin pil finare uti Mina Löjen och Jordens Skapelse, än uti Tid och Rum, Hatten, Talismanen; Förtviflan målas ej dystrare af Kellgren, än den bedragna Vänskapen af Leopold; och Disas skald berättar ej med mera naivt behag, mera dramatisk liflighet, än Graziosas.Kellgren om de Erotiska Oderna yttrade "att de förena Propertii djupa och brinnande känsla med Ovidii behag," skulle han ej hafva dömt om det Slutande Århundradet, att det förenar Horatii lyriska kraft med Virgilii versklang? Och hvarest, hos våra egna eller främmande författare, finna den husliga sällheten skönare skillrad, än, uti Eglé och Annett, eller hjeltestorheten kraftigare tecknad, än i Den 26 Januari 1814? Med denna flerfaldighet af snille, som böjer sig efter alla ämnen, skall det dock kunna hända, att hans förtjenst ej tillbörligen skattas af dem, som uteslutande älska en viss tonart, eller värdera ett visst slag af poesi; ty få personer äga samma mångsidighet i smak, som Leopold ägde i snille. Mången skall således frestas att gifva företrädet åt någon viss författare såsom mera känslofull, åt en annan