— 384 — låta bedån om. H?ad Odödligheten angår, så föl- jer hyad derom bor tankas af det redan anförda; Emellertid råder )ag det oaktadt, att antaga på en slags god tro, både Själ ' och Gud och Odöd- lighet, fastän emot all grundlig filosofi; hvilket slags antagande jag kallar praktiskt förnuft^ lib- iom man kallar qvacksalTaren , som botar på måf2i och utan kunskapsgrunder, med det höfliga nam- net Praktikus. Natur-^FUosofien. Jag förenar mig med dea värde ledamoten i allt hvad som angår sjelfva re- sultaten , fastän på helt andra grunder. Den yttre verlden kan ej annat än vara ett tomt sken utaa realitet, då den är i sig sjelf intet annat, än ea differens af den absoluta indifferensen. Själen så- som på lika sätt blott en differens af det Absoluta, kan ej hafva för sin del någon större redbarhet. Hvad vi kalla Gud existerar ej. �n Gud, orsak till verlden, danare och styresman deraf, en af sig sjelf vetande, förståndig och moralisk Gud, är den mest orimliga och oestetiska tankedikt, som någonsin kunnat påfinnas. Det gifves ingen Odöå- lighet för menniskosjälen ; och tillståndet efter dö* den är ett och samma med det Absoluta Intets Emellertid talar också jag i vissa skrifter, och if vissa orsaker, om Själ och Gud och Odödlighet, ^1 till och med om Religion och
