-^^94 — ka. han inom sig sjelf ogillar som falska och för- kastliga. D. Godman. Jag ville, min vän, att man vore i filosofien mindre begfirlig efter nyhet, och mindre snar att förakta och fBrkasta det gamla, som varit förut gilladt Jag ville att den öfver- tygelse, man hfirvid betopar sig pfi, vore någonting auGiat, Sti blött åtrå att lysa framför andra nied de nya méningame, något annat än en blott tro på lofrop och namnrykte; ja äfven någonting annat, M en svärmande beundran för det ttiörka eOer bala af en lära , som man väl vet med sig att man aldrig sett klart i, och som man också derföre i äll saktmodighet öfverger, så snart dess beröm be- gynt att fördunklas genom en annan nyare. För öfrigt tillstår jag min förundran , att höra prisas den nya filosofiens grundlighet, äfven af en tän- kare som du ; och har ett par ord att säga derom. Dul gifves, tyckes mig, en möjlig grundlighet och un för oss omöjlig. Den förra uppkommer af sam- niHulagda skäl, hjUntade från förnuft, moralitet, im^nniskobehof, total sammanstämmelse o. s. v. Dduna slags grundlighet är ej fullkomlig, emedan dmi icke stöder sig på kännedom af sjelfva tio* ma. natur, om h vilka vi resonera, utan på viM pgrundor, vissa fordringar af vår egen sinnes- Di under det att den djupa, gemenaamma bot-
