Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/354

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


man (är sträcka gilltigheten af erfarenheteiis att � miiiiia villkor, det vill säga, af vflra ontologiBka begrepp. Återstår alltså endast den åberopade in* tellektnella åskådningen, om h vilken |ag v&l vilk fråga, huru den kan af någon sann tänkare näm- nas med ovarsamt ansigte 7 Cartesins, Le ihniti, Locke hafva icke haft minsta aning om denna metafysiska bimlagåfva; och du sjdf, min Tin, säg ärligt om du någimsin kunnat berömma dig deraf? Sådan är då grundligheten af demia filosefi? En filosofi, som begynner med npphäfvandet odi förkastandet af alla förståndets grundlagar: fä �> slår oss dernäst att uppsvinga oss långt öfver db medvetande, ända upp till det tillstånd af menni* skosjälen , då ännu intet förstånd , ingen erfarenhet^ intet medvetande begynt att existera för henne: och undervisar oss slutligen, att, genom en fri imi- tation af själens ursprungliga handlingssätt under detta tillstånd, sjelfva skapa de sanningar vi önska att veta. Erkännom, att om den äldre filosofien var ofullkomlig ooh begränsad genom sjelfva för- nuilets otillräcklighet, var hon åtminstone sund; att det inskränkta vetandet, som likväl bestyrkes af alla gifna förhållanden, äger större värde än det påstådda absoluta, som bestrides af nästan allt, och har ingenting som borgar för sig: ändtligen, att om aå många seklers forisatta begrundningar ännu ic^