— So3 — occamooella kaussalsjrstemet och den preatabilkradfc harmonien? Eller på hyad grund skuUe egenska- pen di{ realkunskap mera tillhöra detta sednare försök, än de begge förutgående? 3:0 Oåktadt den absoluta inskränkningen tiU våra. egna tankesyner, inom h vilka hela vårt (Sk* nimmande för alltid inspärras, antagas i denna filosofi både jrttre ting som inflyta på vår sinnfig^ het, och äfven en öfversinnlig ordning af sådana � åtminstone för moralitetens behof. Jag vill ej här fråga, med hvad konseqvens detta sker eller kan ske. Men det är klart, att alla vår tankes före* ställningar, alla dess omdömen och slutledningar^ sådana de nu äro, likväl angå dessa begge ordnin* gar, och hafva dem till åsyftadt foremåL Gåfves utom osa alldeles, ingenting, och utgjorde således vår egen tankes föreställningar de enda möjliga föremålen för oss, så kunde' man, fastän fendigt oegentligen , gifva namnet realkunskap åt detta vårl egna tankespel,* efter verkligen ingenting reeUara gåfves. Men då en natur af ting i sig sjélfwi utom oss antages, h varmed h varken våra sinnl^é tankesyner eller vårt förstånds omdömen hafva den ringaste enlighet, då blifva dessa sistnämda ocksft nödvändigt falska omdömen, falska föreställningar, som hek och hållit bedcaga oss om de ämneii hidlr
