mm 3l4 '^ som åTjätj iiinel>är lika aod vändigt och oskiljbart fråa hyarandra bftde omdöme oc[k fSremålp Sftle- des då, som jag redan visat, förnuftet i sin sub- lektiva ursprunglighet icke är eller kan vara an � nat, an den logiska gäfvan att uppfatta, lemförai och bedömnui gifna föremål, så förutsattes tydli- ges^ i och genom sjelfva förnuftets begrepp, äfven en viss omgifioing af föremål att uppfatta, lem- fora och beddmma, det vill säga, erfarenhet: den- na må nu bestå i verkliga ting, eller — • hvad lika löjligt som hånligt vore -— i ljugande dröm- syner. Uäraf blir äfven klart, att förnuftet hvar- ]Mn kan* till sitt verkliga innehåll, vara annat, än en i begrepp och omdömen uppfattad erfarenhet, eller till sina gränsor sträcka sig längre, än samf ma erfarenhet och tillämpningen af dess allmän- na naturvillkor. 3:o Att om detta föregående äger sin riktig- het � kunna vi ock deraf sluta till deras grundlig- het, som så ytterst förakta erfarenheten, att de vil- ja hafva den totalt åsidosatt och tillintetgjordi för att derefter ur det alldeles rena eller så kal- lade absoluta färnuftet härleda naturen till desf eviga grund väsende. Mera förvändt handlade vis* s^rligen ej den, som först tömde källan på hvarje "vattendroppe � för att sedan dricka sig fullkomligt rttig af dess renaste innehålL Ändtligen:
