För dem som icke med en allt ISr flyktig tanke öfverfärit detta föregäende, titau runnit mö- dan värdt att derpä bekosta nJkgot eget enerun* nande, för dem, säger jag, torde den uppgifoi stora frågan derigenom (inna sig temligen besn* rad. Såsom hörande till fimnet, och -äfTen bOgeU* gen förtjent att öfvervSgaSf tUU^er jag finna f3t jande. Om Qtosofien har något redhart och for menikligheten välgörande tindamål, m&sUs iJM ofelbart vara, att efter sin högsta förmåga styiii och beflista de för samfundsväl och menniskotrSit oumbärliga sanningar. Medgifves detla, skall åia � till visserligen ej finnas nog af henne, att låta dem. efter som det vill bäst lyckas, hlifva elltf icke blifva en följd af vettenskapliga undersiSkr ningar. Hon måste tvertom nödvändigt begyn- na med att antaga deras oumbärlighet, och alt göra dem till sjelfva det f5rut bestämda nål, hvartill hon har att utleta och visa oss den kla> raste förnudsvägen. Besynnerligt i sanning, itt resultaten skulle således i filosofien bttra van gifna uch erkända innan undersökningen. EmeW lertid är ingenting mera ofelbart Till en början anmfirkom, att dessa så kalWe resultat utgöra i grunden ingenting annat, lindaB h^ta.
