Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/405

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- 347 - derigenom framhjelpa oss, fitiniBStone till en skymt- ning af den högsta sjelfursprungliga och fpla or- saken till allt; men från dessa begrepp em sjelf- nödvändig tillvarelse och fri verkningskraft leder oss önnu ingen väg till vissheten om da egenska- per hos en sådan varelse, som till trygghet om eu viigörande bestämmelse biifva för oss ang^ lägna. Hvarken ar begreppet sjelfn6d*båHdighet, elbr ur begr^pp^t obunden verk^amk^tj låter nå- gpn moralisk natur utveckla sig. D � som foFSökl att göra det, bafva sjelfva inlagt i dfi^s^ b^gF �P|l hy94 ^om ej Annes deri , och hvad de h^Q^tat ^Qk pofstä^es ifrån. Så knapp är då förnuftets tillräckHgbel, be* �. traktad i sin rätta egna natur, såsom blott tan- kegåfva. Icke nog. Äfven lagen får våra egam gemingar och- vårt förhållande emot bvarvidrÉ inbördes, hvarifrån hfirota vi dem? Ty ar blottli fornnftsgåfvan, och dess endast ontologiska eller logiska grundsatser, låter den ingalunda hårled* sig. Kan nu äfven detta sista påstående göraa otvifvelaktigt, så följer deraf, att vi af blotta fSr- nuftet och dess så prisade grundsatser, hvarkea kunna med osviklig visshet känna sjeUVa naturew utom oss i sin djupaste sanning, eller ens, hvaé oss sjelfva angår, våra pligter och vår bestäm- melse. Häjjug en aftfiap 'gjpg, f^rWvfir jn. m.