Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/51

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
XLIX

innehåll, såsom tal, afhandlingar, recensioner, m. m. utmärkta af lärdom, snillrikhet och en sällsynt gåfva, att sprida intresse öfver hvarje ämne. Det är i dessa skrifter, som det var i hans samtal:

Der hvart ämne, utsökt af behagen,
Rördes i sin flygt af snillets ljus.

Genom denna stilens jemt underhållna förtjenst är Leopold ej mindre ett mönster i den prosaiska skrifarten, än i poesien. Man har med rätta anmärkt, att, om ingifvelsen ensam ofta tillskapar dråpliga skaldeverk, så fordrar den obundna skrifartens fullkomning alltid biträdet af en högre odling och en förfinad smak. Denna det Gustavianska tidehvarfvets utmärkande egenskap igenkännes också i prosans klassiska renhet, gemensam för alla dess yppersta skribenter, man må för öfrigt mera beundra Lehnbergs rikedom och harmoni, eller Rosensteins antika enkelhet, eller Kellgrens värma, eller Oxenstjernas blomstrande behag, eller Leopolds träffande egentlighet. I synnerhet hafva vi den sistnämde att tacka för en mängd nya, lyckliga ordsammansättningar, genom hvilka han aldrig felade att åt tanken gifva ett tydligt och passande uttryck. Lån utur främmande språk sökte han ej, emedan

4