Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


- 3 — Jag nekar ej, alt ja,^ emot pålitligheten af bfi- de erfarenhet och fbrståndsgrunder, vissa tvifvels- mål varit redan långt for detta väckta, söm gjort sina npphofsfnän ryktbara inom Skolan och i dess hafder; men ryktbara nSstan blott som solister och lärde konstlare. Uppmärksamheten dertill var hittills bland Filosofiens erkända Lärare all- tid ringa. Hvarken Gartesius eller Leibnitz, Loo- ke eller Wolf, Bonnet eller G)ndillac, åtskilja sig från den allmänna öfvertygelsen om förnuf- tets tillförlitlighet, i sin rätta logiska använd- ning � och om den yttre erfarenhetens realitet. Än- nu hitintills var emellan den filosofiska speku- lationens och den allmänna menniskotanken ingen annan skillnad erkänd , än blott den som uppkom- mer af en sorgfalligare metod, och mera abstrak- ta, mera skarpt och fint utredda tankegrunden Begge hafva för öfrigt beständigt utgjort ett och samma förnuft. Redan på sin tid företog sig den berömda Locke en analys deraf, i samma afsigt, som den nu ifrågavarande. Hela hans länge pri � sade bok om det menskliga förståndet består ej i annat Flera den abstrakta spekulationens miss- visningar ansågos derigenom rättade, och menni- slotankens natur och gränsor behöfligi utrönta. Mea ingen af Filosofiens hufvudläror rubbades