— la — Filosofi, efler h vilken h varken tanken, eller nflgot annat ting, kan i sig sjelf och till sin nator af oss kflnnasi eller ens blifva ett ämne tbr undersökning? Jag bekänner oförställdt, att jag för min del (liii på min lott en af dessa skumsynta, tvekande s jular, som ej begripa huru man ser klart i mörkret, och som, i sina öfvertygelser om mensklighetcns högre föremfll och tankeämnen , dei*före gerna söka ett stöd i menniskotankens och menniskokänslans allmänna öfverejisstämmelser; emedan jag anser dem säsom naturens eget signet pi Sanningen, sft l&ngt nemligen hon bör och kan npp^ fattas af menskligt föreställningssätt Jag nelar alltså ej, att jag, med den största vördnad för Kant, hvilken jag uppriktigt beundrar sflsom det ftrflnloa seklets yppersta tänkare , likväl darrar förifvcntjrligheten af en Filosofi, byggd pi motsatsen af alla tiders erfarenhet och öfvertygelse, dd vill tfga, på förutsättningen af den yttre krop pa r a kl e n t overklighet, och hela det stora naturspdcfts uppkomst från vår egen blotta sinnesdaning: tj deU ta påstående förblir väl dock alltid det sbara le^ sultatet af den Kantiska fömuftskritiken. DetaMdra angår sjelfva fömuftsförmågan, odi är, aiMn ti �K, ej mindre oförmodlig. ir bevisningen af
