^ i3 -. ra ej solklar; och oyederlögglig, lemnar den ens minsta tvekan öfirig, sä är hela den stora tanke- byggnaden fita*gäfyes uppförd , och Filosofien har ej vunnit annat derigenom, änettuyttkonjektaral- försök att förklara , dels verldsfenomenerna och de- ras urs| �ning9 dels menniskoförständets natur, och gränserna för dess användlighet. Hvad som genast och klart visar sig, det är, att om den Kritiska Filosofien genom sin lära om Tiden och Rumm^j lägger i allmänhet en för- svarlig grund till sina idealistiska åsigter , har hon åtminstone ingenting gjort, för att visa huru de särskilta tingen från denna grund uppkomma och utbilda sig för åskådningen. Dessa särskilta ting med deras mångfiEddiga skiljaktigheter, h varifrån bärlecia de sig? HurufH vi föreställningarne af jord och himlahvalf, skog och sjö, djur och växter, och huru uppkomma de hos oss? Visserligen icke fi*ån våra Jförståndabegrepp, som innehålla ingenting, utom- blott lagarna för synemas. uppfattning och sammanbindning; icke heller från sinnlighetens grundformer. Rymd och Tid^ hvilka välii^åialla syner, såom nödvändiga villkor, men kunna icke till- skapa åt oss någon åtskillighet deraf , hvarken ett hus eller ett berg, hvarken sol eller stjemor, eller nftgon ting annnat. Ändteligen kunna de e} heller
